sara

Jag får väl börja med cyklingen.

 Själva cykeldagen började inte så bra..vi skulle åka kl.06, men när karin ringde kl. 06 och sa att de stod utanför så låg jag och sov. Vi kom iväg ca 06.17 och då hade jag i alla fall kläder på mig. Det blev en snabb macka i bilen och lite yoghurt. Eventuellt inte värdens bästa uppladdning inför 150km på cykeln.
Väl på plats fick vi tag i ett parkeringshus och sedan tog vi oss till torget i Motala och hämtade ut min nummerlapp.

Med vi menar jag ju förstås mig själv och mina två materialare (pappa och Karin). Pappa var den stabila chauffören/cykelmeken/fotografen. Karin var den hostande hejarklacken. Meningen var ju att Karin också skulle cykla men hon skyllde på lunginflammation. Svagt..men vad gör man.

När nummerlappen var införskaffad gick vi nedåt hamnen där starten befann sig. Jag började med ett snabbt besök på en riktig toalett (jag antog att det inte skulle finnas så många på vägen) och sedan letade vi reda på startlistor för att se vilken startfålla jag skulle starta i. Jag var i grupp 25 tillsammans med 60 andra..

kl.08.48 drog en kille i brun skinnjacka undan snöret och det pep i högtalarna och så for vi iväg. Ut ur stan blev vi lotsade av en motorcykel..sen minns jag inte så mycket mer förutom smärta, utmattning och uppgivenhet.

Enligt min cykeldator så cyklade jag i 7 timmar ganska exakt (6,57) men jag ramlade i mål nästan åtta timmar senare. De där depå-stoppen tog en del tid..även att stanna efter vägen och försöka få loss kramper och försöka andas. Två gånger klev jag av cykeln och gick ut i skogen och sparkade och slog och tokgrät lite...tills jag fick kramp och inte kunde varken stå eller andas. Man kan kort säga att jag var definitivt inte i form för att ställa upp egentligen, varken fysiskt eller psykiskt. När man sitter på en cykel i åtta timmar hinner man tänka en del..men tyvärr inga vettiga tankar.

Jag cyklade depå för depå. Varje gång skulle jag ge upp vid nästa. Bara jag tog mig till nästa så kunde jag ge upp sen. Men sen kommer den där envisheten. "Har jag klarat mig så här långt så går det nog en bit till..det är nog inte så illa ändå" Men det värsta som jag faktiskt inte kunde stå ut med..om jag bröt så skulle jag ju behöva säga det till ALLA när jag kom hem. För alla visste ju att jag skulle cykla. Och hur skulle jag kunna komma tillbaka till Motala och se pappa i ögonen utan att passera målet? Nej det gick faktiskt inte. Så det var bara att pallra sig upp på cykeln igen..

Och tillslut kom jag i mål nästan sist men va fan. Som Karin sa; det kom säkert in 30 i mål efter dig. (av Startande: 2883
Fullföljande: 2825) Men jag klarade det i alla fall..

Väl hemma tog jag ett bad och dog sedan i sängen.

Dagarna efter har jag spenderat i stallet på jobbet och i systerns kök.

Jag och Rivalen har varit ute och rejsat i skogen. Det har varit blåbärshoppning på ridskolan i Mellösa och Jennifer utförde en mästerlig ritt och fick en fin vit rosett. Det var redovisningen av hästarna. Han är så galet söt min Rival. Han brukar ligga ute i hagen och då brukar jag gå ut och gosa med honom. Han tycker att det är så mysigt..vi kan klappas och mysa hur länge som helst. Han är lite tröttare än alla andra ibland. Det händer till och med (ganska ofta) att han ligger ner och betar..väldigt bekvämt. Kan det vara något fel på honom? Han är ju pigg och glad annars när man rider o så.. 

I tisdags var den stora bakdagen. Jag började dagen med att gå till storasyster och låna deras saab och sedan åkte jag till ICA och köpte en massa bra att ha (bakningsingredienser) och sedan tillbaka till hultvägen. Storasyster började med att baka kanelbullar och själv tog jag tag i att baka drömmar. Hon skulle baka små små bullar och jag skule baka sjukt goda drömmar. Det slutade med att hon bakade sjukt stora bullar och jag bakade riktigt äckliga drömmar. Då blev man ju lite deprimerad så jag bakade något enkelt: Kokostoppar. Vilket visade sig vara, inte fullt så enkelt. Jag gjorde två plåtar med en stor kaka på varje. Men de blev goda i alla fall. Sen gav vi upp och åt lite bullar och drack mjölk och sen gick jag hem. Meningen var att Heidi skulle komma och fika men det fanns ingen bensin i bilen så hon kom aldrig.

Hur många har orkat läsa? knappt jag..jag har kramp i vänstra skinkan just nu..knasigt att sitta med datorn i sängen..

Annars är det Fest i Flen den här helgen..men det skiter jag i..jag jobbar ändå hela helgen. Utom på söndag..men då ska jag ha KALAS! Så dä så

pusshej ♥