Canasta
Ikväll har jag varit hos Sofie och spelat Canasta med henne och joel. De började med att förklara att det var ett väldigt komplicerat spel med mycket konstiga regler och svårt att lära sig. Jag vann första omgången och fick jättemycket poäng. Sen blev det som vanligt, när jag började förstå så började jag också tänka och då gick det åt skogen. Men jag kom på andra plats i alla fall. Joel vann.
Efter Canasta så skulle vi spela något som både sofie och jag kunde bra för att vi skulle kunna vinna, så det blev Plump. Sofie vann, joel kom tvåa och jag kom sist..haha. Jag borde kommit ihåg att plump är det spel som jag aldrig vinner i..helt kass. Men så kan det vara..
jag vill ha allt jag inte kan få och om jag får det så vill jag inte ha det. jag vet inte vem jag är eller vad jag vill. jag är vilse någonstans på vägen och är rädd att jag tappar bort mig själv nånstans nere i ett dike. jag önskar att allt kunde vara som förut men jag vet inte om jag är samma person som då, antagligen inte.
innan jag åkte till sofie idag så skulle jag bara duscha och äta efter stallet. jag duschade, klädde på mig, åt och brände en cd att ha i bilen. sen skulle jag åka. bara en snabb titt i spegeln först. och det slog slint. så kan jag ju inte se ut. den tröjan passar inte till den kjolen (och jag hade gått och tänkt på den där kjolen hela dagen, för jag hade sån lust att ha kjol på mig) så jag bytte tröja. men då passade ju verkligen inte kjolen till, så jag bytte till jeans. men då passade inte tröjan till byxorna istället så jag bytte tröja igen. men då såg jag att strumporna inte funkade med byxorna så jag tog av dem och tänkte ha de där skorna som jag aldrig använder, men de skulle ju v ara så himla snygga med kjolen, så jag tog på kjolen igen och försökte dölja att inte heller den tröjan passade riktigt bra till med en kofta över, men det gick ju inte alls så jag fick byta till ett par andra jeans och alltså också andra skor och då var jag tvungen att ha strumpor på mig och en helt annan tröja. till slut bröt jag ihop. jeans - t-shirt - strumpor. hur svårt kan det vara? det var ju inte direkt som att jag skulle på nobelmiddagen. det är tillfällen som dessa som jag undrar hur det egentligen står till där uppe. och jag inser ju hur dum jag är, men jag kan inte sluta. hela vägen in till sofie var jag tvungen att tvinga mig fortsätta köra för jag ville så gärna vända och byta allt. vissa dagar bryr jag mig inte alls..går ut osminkad och i kläderna som ligger närmast, men ganska ofta är det inte så enkelt. jag har blivit galen på riktigt och jag hatar det..det är inte konstigt att jag är singel.
imorgon ska jag försöka tömköra Rival. det var något mer jag skulle göra också..men just nu kommer jag inte ihåg vad. trött.
trött på att inte förstå. att inte veta.
trött
vi hörs
pusshej
Efter Canasta så skulle vi spela något som både sofie och jag kunde bra för att vi skulle kunna vinna, så det blev Plump. Sofie vann, joel kom tvåa och jag kom sist..haha. Jag borde kommit ihåg att plump är det spel som jag aldrig vinner i..helt kass. Men så kan det vara..
jag vill ha allt jag inte kan få och om jag får det så vill jag inte ha det. jag vet inte vem jag är eller vad jag vill. jag är vilse någonstans på vägen och är rädd att jag tappar bort mig själv nånstans nere i ett dike. jag önskar att allt kunde vara som förut men jag vet inte om jag är samma person som då, antagligen inte.
innan jag åkte till sofie idag så skulle jag bara duscha och äta efter stallet. jag duschade, klädde på mig, åt och brände en cd att ha i bilen. sen skulle jag åka. bara en snabb titt i spegeln först. och det slog slint. så kan jag ju inte se ut. den tröjan passar inte till den kjolen (och jag hade gått och tänkt på den där kjolen hela dagen, för jag hade sån lust att ha kjol på mig) så jag bytte tröja. men då passade ju verkligen inte kjolen till, så jag bytte till jeans. men då passade inte tröjan till byxorna istället så jag bytte tröja igen. men då såg jag att strumporna inte funkade med byxorna så jag tog av dem och tänkte ha de där skorna som jag aldrig använder, men de skulle ju v ara så himla snygga med kjolen, så jag tog på kjolen igen och försökte dölja att inte heller den tröjan passade riktigt bra till med en kofta över, men det gick ju inte alls så jag fick byta till ett par andra jeans och alltså också andra skor och då var jag tvungen att ha strumpor på mig och en helt annan tröja. till slut bröt jag ihop. jeans - t-shirt - strumpor. hur svårt kan det vara? det var ju inte direkt som att jag skulle på nobelmiddagen. det är tillfällen som dessa som jag undrar hur det egentligen står till där uppe. och jag inser ju hur dum jag är, men jag kan inte sluta. hela vägen in till sofie var jag tvungen att tvinga mig fortsätta köra för jag ville så gärna vända och byta allt. vissa dagar bryr jag mig inte alls..går ut osminkad och i kläderna som ligger närmast, men ganska ofta är det inte så enkelt. jag har blivit galen på riktigt och jag hatar det..det är inte konstigt att jag är singel.
imorgon ska jag försöka tömköra Rival. det var något mer jag skulle göra också..men just nu kommer jag inte ihåg vad. trött.
trött på att inte förstå. att inte veta.
trött
vi hörs
pusshej
Kommentarer
Trackback
